12
Hösten.
Hösten 2010.
Där är vi nu.
Och jag trivs bättre än någonsin
med oss
med honom
med mig
med vårt liv.
Jag började skolan
och han likaså
jag fick träffa andra människor
och hann sakna honom lite mer
och allting känns bara så bra.
Jag ser i hans ögon att han älskar mig.
Nu övergår vi till nutid.
Mestadels.
Hösten 2010.
Där är vi nu.
Och jag trivs bättre än någonsin
med oss
med honom
med mig
med vårt liv.
Jag började skolan
och han likaså
jag fick träffa andra människor
och hann sakna honom lite mer
och allting känns bara så bra.
Jag ser i hans ögon att han älskar mig.
Nu övergår vi till nutid.
Mestadels.
11
I april hittade vi en lägenhet som verkade bra
så vi intresseanmälde den,
trots att det var inflytt i maj
och vi fick den.
Vi flyttstädade och packade lådor och fick hjälp av hans föräldrar att flytta
och helt plötsligt hade vi en lägenhet ihop.
Och eftersom maj månad var fylld av ledigheter och mindre viktiga skoldagar så
spenderade jag så gott som all min tid med honom.
Och lägenheten kändes mest som hans och jag var lite ledsen
men vi var ju tillsammans
det var det viktigaste.
Studenten kom,
äntligen.
Det var den dagen jag sett fram emot
ända sedan han flyttade
för då skulle vi få vara tillsammans.
Vi tillbringade en del tid hemma
och en del tid i lägenheten
och jag flyttade ner mina saker
vi köpte möbler tillsammans
lägenheten kändes som vår nu,
inte bara hans.
En katt kom in i vårt liv också
världens sötaste kattunge
och hon är så bra så bra så bra.
Och sommaren lunkade på med en vardag
som jag mest trivdes helt underbart bra med
men ibland tröttnade jag
jag ville ut och göra saker
träffa människor
han hade inte samma behov
så jag blev lite frustrerad
men det var inte hela världen.
Blev det för jobbigt tog jag en sväng på stan själv
och han började förstå mitt behov av att göra saker
så han följde med mig på promenader
och allt blev bra.
Och sen kom hösten.
så vi intresseanmälde den,
trots att det var inflytt i maj
och vi fick den.
Vi flyttstädade och packade lådor och fick hjälp av hans föräldrar att flytta
och helt plötsligt hade vi en lägenhet ihop.
Och eftersom maj månad var fylld av ledigheter och mindre viktiga skoldagar så
spenderade jag så gott som all min tid med honom.
Och lägenheten kändes mest som hans och jag var lite ledsen
men vi var ju tillsammans
det var det viktigaste.
Studenten kom,
äntligen.
Det var den dagen jag sett fram emot
ända sedan han flyttade
för då skulle vi få vara tillsammans.
Vi tillbringade en del tid hemma
och en del tid i lägenheten
och jag flyttade ner mina saker
vi köpte möbler tillsammans
lägenheten kändes som vår nu,
inte bara hans.
En katt kom in i vårt liv också
världens sötaste kattunge
och hon är så bra så bra så bra.
Och sommaren lunkade på med en vardag
som jag mest trivdes helt underbart bra med
men ibland tröttnade jag
jag ville ut och göra saker
träffa människor
han hade inte samma behov
så jag blev lite frustrerad
men det var inte hela världen.
Blev det för jobbigt tog jag en sväng på stan själv
och han började förstå mitt behov av att göra saker
så han följde med mig på promenader
och allt blev bra.
Och sen kom hösten.
10
De följande dagarna
veckorna
månaderna
var svåra.
Jag saknade honom så mycket att det gjorde ont i hela mig
Jag försökte åka ner minst varannan eller var tredje helg
och han kom upp ibland
alla loven tillbringade jag hos honom
och det var underbart.
Jag blev bara kärare och kärare
och insåg att jag trivdes så fruktansvärt bra ihop med honom.
Men när jag var hemma, och saknade honom var allting förfärligt
jag var så osäker på allt
allt.
Jag tänkte mer än en gång tanken
vi borde avsluta det här, det gör för ont
men jag kom alltid tillbaka till att
jag skulle sakna honom för mycket
det skulle göra ondare.
När vårterminen kom hade jag insett att jag inte mådde bra av att
vara ifrån honom så länge
så jag åkte ner oftare,
nästan varje helg,
och jag stannade ofta kvar på måndagen också
att missa lite skola var inte hela världen,
vi hade ändå inget viktigt då.
Och det gick lättare och lättare
vi pratade om att flytta ihop,
vi letade lägenheter,
vi ville köpa en katt,
och allting kändes bara säkrare och säkrare
det var vi nu, på riktigt.
veckorna
månaderna
var svåra.
Jag saknade honom så mycket att det gjorde ont i hela mig
Jag försökte åka ner minst varannan eller var tredje helg
och han kom upp ibland
alla loven tillbringade jag hos honom
och det var underbart.
Jag blev bara kärare och kärare
och insåg att jag trivdes så fruktansvärt bra ihop med honom.
Men när jag var hemma, och saknade honom var allting förfärligt
jag var så osäker på allt
allt.
Jag tänkte mer än en gång tanken
vi borde avsluta det här, det gör för ont
men jag kom alltid tillbaka till att
jag skulle sakna honom för mycket
det skulle göra ondare.
När vårterminen kom hade jag insett att jag inte mådde bra av att
vara ifrån honom så länge
så jag åkte ner oftare,
nästan varje helg,
och jag stannade ofta kvar på måndagen också
att missa lite skola var inte hela världen,
vi hade ändå inget viktigt då.
Och det gick lättare och lättare
vi pratade om att flytta ihop,
vi letade lägenheter,
vi ville köpa en katt,
och allting kändes bara säkrare och säkrare
det var vi nu, på riktigt.
9
Hösten 2009.
I augusti fick han beskedet.
Beskedet om att han skulle flytta trettio mil
för att börja plugga.
Och jag grät
och var osäker
och det gjorde ont
fruktansvärt ont.
Vi hade pratat lite om det innan,
mest på sms
för jag vågade inte ta upp det ansikte mot ansikte
och han sade att han ville försöka
försöka få det att fungera.
Och jag visste inte
var det värt det?
Men det skulle göra så himla mycket ondare att sluta där
så vi försökte.
Jag följde med honom och hans föräldrar ner första gången
för att hämta nyckel och kolla på rummet.
Det var litet och jag ville mest gråta hela tiden
för jag ville inte inse att han skulle flytta
att vi skulle bo trettio mil ifrån varandra.
Jag grät nog en hel del den här perioden.
Jag var rädd
rädd för att vi inte skulle klara det
rädd för att det skulle vara jobbigt
men jag ville vara med honom
inte ge upp.
När dagen kom då det var dags för honom att flytta ner
träffades vi på stan.
Han hade frågat om jag ville följa med honom och hjälpa till att flytta ner
men jag visste att jag inte skulle klara av en bilresa tillbaka
ensam med hans föräldrar
utan honom.
Så det fick bli en lunch på stan.
Jag försökte hålla mig
försökte försökte försökte
och när vi fick maten grät jag
och när vi åt grät jag
och när vi gick ut därifrån grät jag
och när vi sade "hejdå" grät jag
och när jag cyklade hem grät jag.
Jag hatar att gråta inför andra.
Men med honom så går det.
I augusti fick han beskedet.
Beskedet om att han skulle flytta trettio mil
för att börja plugga.
Och jag grät
och var osäker
och det gjorde ont
fruktansvärt ont.
Vi hade pratat lite om det innan,
mest på sms
för jag vågade inte ta upp det ansikte mot ansikte
och han sade att han ville försöka
försöka få det att fungera.
Och jag visste inte
var det värt det?
Men det skulle göra så himla mycket ondare att sluta där
så vi försökte.
Jag följde med honom och hans föräldrar ner första gången
för att hämta nyckel och kolla på rummet.
Det var litet och jag ville mest gråta hela tiden
för jag ville inte inse att han skulle flytta
att vi skulle bo trettio mil ifrån varandra.
Jag grät nog en hel del den här perioden.
Jag var rädd
rädd för att vi inte skulle klara det
rädd för att det skulle vara jobbigt
men jag ville vara med honom
inte ge upp.
När dagen kom då det var dags för honom att flytta ner
träffades vi på stan.
Han hade frågat om jag ville följa med honom och hjälpa till att flytta ner
men jag visste att jag inte skulle klara av en bilresa tillbaka
ensam med hans föräldrar
utan honom.
Så det fick bli en lunch på stan.
Jag försökte hålla mig
försökte försökte försökte
och när vi fick maten grät jag
och när vi åt grät jag
och när vi gick ut därifrån grät jag
och när vi sade "hejdå" grät jag
och när jag cyklade hem grät jag.
Jag hatar att gråta inför andra.
Men med honom så går det.
8
Våren gick och sommaren kom.
Jag slutade tvåan på gymnasiet och när alla andra festade
var jag med honom och mådde så bra som man kan må.
Och han sov mycket hemma hos mig
och jag ibland hos honom,
fast det var bäst hemma hos mig,
vi var inte lika mycket i vägen där
kändes det som.
Hans föräldrar åkte utomlands en vecka
så vi hade hans hus själva ett tag
och mina föräldrar åkte på semester
så då bodde vi hos mig ett tag.
Sommaren var nog fin.
Den känns så avlägsen nu.
Jag försöker minnas.
Jag minns en cykeltur till en badsjö. Vi hade gjort plättar innan till matsäck och tagit med oss sylt och socker
och vi cyklade och cyklade
och kom fram men ingen av oss var särskilt förtjust i att bada
och det var mycket folk
så vi åt plättar istället
och cyklade hemåt.
I skogen stannade vi till
och hittade en glänta.
Där hade vi sex
och det var bökigt och myggigt och flugigt
men himla fint ändå.
Och så kom sensommaren
och hösten.
Jag slutade tvåan på gymnasiet och när alla andra festade
var jag med honom och mådde så bra som man kan må.
Och han sov mycket hemma hos mig
och jag ibland hos honom,
fast det var bäst hemma hos mig,
vi var inte lika mycket i vägen där
kändes det som.
Hans föräldrar åkte utomlands en vecka
så vi hade hans hus själva ett tag
och mina föräldrar åkte på semester
så då bodde vi hos mig ett tag.
Sommaren var nog fin.
Den känns så avlägsen nu.
Jag försöker minnas.
Jag minns en cykeltur till en badsjö. Vi hade gjort plättar innan till matsäck och tagit med oss sylt och socker
och vi cyklade och cyklade
och kom fram men ingen av oss var särskilt förtjust i att bada
och det var mycket folk
så vi åt plättar istället
och cyklade hemåt.
I skogen stannade vi till
och hittade en glänta.
Där hade vi sex
och det var bökigt och myggigt och flugigt
men himla fint ändå.
Och så kom sensommaren
och hösten.
7
Våren kom och vi sov hos varandra när det gick
på helgerna och när någon av oss hade sovmorgon.
Det började närma sig det som vi pratat om redan den där eftermiddagen utanför min skola
innan vi åkte hem till honom och kysstes för första gången.
Han skulle söka universitet och vi visste inte om han skulle komma in
kanske, kanske inte.
Vi pratade inte så mycket om det
jag tror dagarna rullade på ganska bra ändå
jag kände mig säkrare på oss
vi var nog faktiskt tillsammans
och han älskade mig
och jag honom
och han var så fin när han låg utan tröja i min säng
och vi sov i min smala säng tätt tätt ihop för att ingen av oss skulle ramla ur.
Ja, våren kom och vi var mer ett vi än någonsin.
på helgerna och när någon av oss hade sovmorgon.
Det började närma sig det som vi pratat om redan den där eftermiddagen utanför min skola
innan vi åkte hem till honom och kysstes för första gången.
Han skulle söka universitet och vi visste inte om han skulle komma in
kanske, kanske inte.
Vi pratade inte så mycket om det
jag tror dagarna rullade på ganska bra ändå
jag kände mig säkrare på oss
vi var nog faktiskt tillsammans
och han älskade mig
och jag honom
och han var så fin när han låg utan tröja i min säng
och vi sov i min smala säng tätt tätt ihop för att ingen av oss skulle ramla ur.
Ja, våren kom och vi var mer ett vi än någonsin.
6
På julafton 2008
nästan tre månader efter vår första kyss
ville jag träffa honom
men det var pinsamt att träffa hans familj och släkt
och jag behövde en undanflykt
så jag tog en promenad/sprintur
till hans område
och han mötte mig
och jag hade med mig ett litet paket
det var inget dyrt
bara ett värmehjärta,
sånt där i plast med vätska i
och så böjer man på en metallbit
så blir det varmt
och jag skämdes när jag gett honom det
för det var så fånigt
men det fick vara så
för jag visste inte om han skulle ge mig något
jag kommer inte ihåg ifall han gjorde det,
kanske.
Jag fick i alla fall min puss,
och det var allt jag ville ha.
nästan tre månader efter vår första kyss
ville jag träffa honom
men det var pinsamt att träffa hans familj och släkt
och jag behövde en undanflykt
så jag tog en promenad/sprintur
till hans område
och han mötte mig
och jag hade med mig ett litet paket
det var inget dyrt
bara ett värmehjärta,
sånt där i plast med vätska i
och så böjer man på en metallbit
så blir det varmt
och jag skämdes när jag gett honom det
för det var så fånigt
men det fick vara så
för jag visste inte om han skulle ge mig något
jag kommer inte ihåg ifall han gjorde det,
kanske.
Jag fick i alla fall min puss,
och det var allt jag ville ha.
5
De där månaderna som följde vår första kyss
känns så avlägsna nu.
Jag vill inte påstå att jag minns exakt vad som hände
eller vad jag kände.
Det var i alla fall mycket tvivel, från min sida.
Vad vill du? Vad vill jag? Vill du vara med mig? Varför? Är vi tillsammans? Älskar du mig? Älskar jag dig? Är jag din första? Vad kommer hända? Varför beter du dig som du gör ibland?
Jag ville träffa honom jämt.
Jämt och ständigt.
Jag ville vara med honom varje sekund
och jag blev orolig när han inte var likadan.
Han tyckte det var jobbigt att ses,
det var ju så långt,
och det regnade,
och det var jobbigt att cykla,
och undanflykter,
undanflykter,
undanflykter.
Så tolkade i alla fall jag det.
Men sedan när vi träffades
så var allting så underbart
jag skrattade
och mådde bra
och vi hånglade och han var hård
och jag ville bara ha honom
men jag ville inte förstöra något
och han var blyg och nervös.
Hösten och vintern gick.
Jag trivdes enormt i hans sällskap men när vi var ifrån varandra
så fylldes mitt huvud av tvivel,
jag tvivlade på vad han ville.
Mina kompisar frågade om vi var tillsammans
jag visste inte.
Jag vågade inte fråga.
Så kom februari
och alla hjärtans dag.
Som egentligen bara är ett påhitt från företagare för att få sälja massa saker
men han kom hem till mig och sov över
och hade tagit med sig en chokladkaka
med glasyr formad som ett hjärta.
Jag hade bestämt mig sedan innan.
Jag skulle säga jag älskar dig.
Jag måste göra det, jag måste, jag måste, jag måste.
Och kvällen kom och natten kom och vi låg i min 90-säng och jag andades häftigt
för nu skulle jag säga det
och jag sade att det var en sak jag ville säga
men jag vågade inte, jag var rädd
rädd för att säga jag älskar dig
och han svarade jag älskar dig
och jag vågade inte andas och kom inte på förrän efteråt att
jag egentligen inte sagt det rakt ut
jag älskar dig
men han hade gjort det
och det var allt som betydde något.
känns så avlägsna nu.
Jag vill inte påstå att jag minns exakt vad som hände
eller vad jag kände.
Det var i alla fall mycket tvivel, från min sida.
Vad vill du? Vad vill jag? Vill du vara med mig? Varför? Är vi tillsammans? Älskar du mig? Älskar jag dig? Är jag din första? Vad kommer hända? Varför beter du dig som du gör ibland?
Jag ville träffa honom jämt.
Jämt och ständigt.
Jag ville vara med honom varje sekund
och jag blev orolig när han inte var likadan.
Han tyckte det var jobbigt att ses,
det var ju så långt,
och det regnade,
och det var jobbigt att cykla,
och undanflykter,
undanflykter,
undanflykter.
Så tolkade i alla fall jag det.
Men sedan när vi träffades
så var allting så underbart
jag skrattade
och mådde bra
och vi hånglade och han var hård
och jag ville bara ha honom
men jag ville inte förstöra något
och han var blyg och nervös.
Hösten och vintern gick.
Jag trivdes enormt i hans sällskap men när vi var ifrån varandra
så fylldes mitt huvud av tvivel,
jag tvivlade på vad han ville.
Mina kompisar frågade om vi var tillsammans
jag visste inte.
Jag vågade inte fråga.
Så kom februari
och alla hjärtans dag.
Som egentligen bara är ett påhitt från företagare för att få sälja massa saker
men han kom hem till mig och sov över
och hade tagit med sig en chokladkaka
med glasyr formad som ett hjärta.
Jag hade bestämt mig sedan innan.
Jag skulle säga jag älskar dig.
Jag måste göra det, jag måste, jag måste, jag måste.
Och kvällen kom och natten kom och vi låg i min 90-säng och jag andades häftigt
för nu skulle jag säga det
och jag sade att det var en sak jag ville säga
men jag vågade inte, jag var rädd
rädd för att säga jag älskar dig
och han svarade jag älskar dig
och jag vågade inte andas och kom inte på förrän efteråt att
jag egentligen inte sagt det rakt ut
jag älskar dig
men han hade gjort det
och det var allt som betydde något.
4
Det var en höstdag
och det var kallt.
Jag hade skinnjacka på mig
och vantar.
Vi hade bestämt att han skulle möta mig i skolan
när min sista lektion var över skulle jag vänta på honom
jag fick sällskap av några vänner en stund
vi pratade och jag var nervös
och de var tvugna att gå.
Till slut så var det dags
och jag oroade mig för att jag inte skulle känna igen honom
men det gjorde jag
och han var himla fin och blyg
och det var jag med.
Han skulle lämna ett papper på skolan
så vi gjorde det
och sedan gick vi ut.
Vi hämtade våra cyklar och
samtalet var lite stelt till en början
och ingen av oss ville bestämma vad vi skulle göra
eller var vi skulle gå
så vi hamnade på en trottoarkant bredvid parkeringsplatsen utanför skolan
där satt vi och han sa att vi skulle sitta där
tills jag bestämt vad vi skulle göra.
Jag minns inte hur vi kom därifrån
men han plockade i alla fall upp ett rött höstlöv
och lät det guida oss.
Han höll det i handen,
väntade på en vindpust
och släppte lövet.
Det landade några meter bort
och så fortsatte vi så.
Och jag skrattade.
Åt mig.
Åt honom.
Åt oss.
Och än idag är det ingen av oss som har någon som helst beslutsförmåga
men det gör inget, för vi är så bra tillsammans ändå.
Han fick ett sms från en kompis som var i närheten
så vi bestämde att kompisen skulle få bestämma
vad vi skulle göra.
Vi cyklade och mötte kompisen
och på något sätt blev det bestämt att vi skulle hem till honom
och se på film
och hälsa på katterna.
Så vi sa farväl till kompisen och cyklade vidare.
Hemma hos honom var allt otroligt städat och ingen var hemma
bara de tre katterna
och vi satte oss i soffan och tv:n slogs på.
Jag vet inte om det var då eller någon annan gång
som vi började se på Fåglarna,
det spelar ingen roll i alla fall.
Han gick iväg och
lämnade mig i soffan.
När han kom tillbaka höll han minsta katten som bara var kattunge och jättesöt
i famnen.
Han lade katten i mitt knä och jag smälte och han satte sig bredvid mig
och vi klappade katten och hans hand rörde vid min och hela jag rös och pirrade
och vi höll plötsligt varandra i handen
och han lutade sig fram och
han kysste mig
han kysste mig.
Jag dog lite smått.
Sedan är det tomt.
Jag minns att han schasade iväg mig, för snart skulle hans familj komma hem
och jag antar att han tyckte det var lite pinsamt.
Jag cyklade iväg och tänkte
"vad fan har jag gjort, vad fan har jag gjort".
Jag visste.
Jag visste att jag var fast.
Sedan kom en höst,
en höst fylld med tviväl och osäkerhet
men framförallt kärlek
och kyssar som fick mig att smälta.
och det var kallt.
Jag hade skinnjacka på mig
och vantar.
Vi hade bestämt att han skulle möta mig i skolan
när min sista lektion var över skulle jag vänta på honom
jag fick sällskap av några vänner en stund
vi pratade och jag var nervös
och de var tvugna att gå.
Till slut så var det dags
och jag oroade mig för att jag inte skulle känna igen honom
men det gjorde jag
och han var himla fin och blyg
och det var jag med.
Han skulle lämna ett papper på skolan
så vi gjorde det
och sedan gick vi ut.
Vi hämtade våra cyklar och
samtalet var lite stelt till en början
och ingen av oss ville bestämma vad vi skulle göra
eller var vi skulle gå
så vi hamnade på en trottoarkant bredvid parkeringsplatsen utanför skolan
där satt vi och han sa att vi skulle sitta där
tills jag bestämt vad vi skulle göra.
Jag minns inte hur vi kom därifrån
men han plockade i alla fall upp ett rött höstlöv
och lät det guida oss.
Han höll det i handen,
väntade på en vindpust
och släppte lövet.
Det landade några meter bort
och så fortsatte vi så.
Och jag skrattade.
Åt mig.
Åt honom.
Åt oss.
Och än idag är det ingen av oss som har någon som helst beslutsförmåga
men det gör inget, för vi är så bra tillsammans ändå.
Han fick ett sms från en kompis som var i närheten
så vi bestämde att kompisen skulle få bestämma
vad vi skulle göra.
Vi cyklade och mötte kompisen
och på något sätt blev det bestämt att vi skulle hem till honom
och se på film
och hälsa på katterna.
Så vi sa farväl till kompisen och cyklade vidare.
Hemma hos honom var allt otroligt städat och ingen var hemma
bara de tre katterna
och vi satte oss i soffan och tv:n slogs på.
Jag vet inte om det var då eller någon annan gång
som vi började se på Fåglarna,
det spelar ingen roll i alla fall.
Han gick iväg och
lämnade mig i soffan.
När han kom tillbaka höll han minsta katten som bara var kattunge och jättesöt
i famnen.
Han lade katten i mitt knä och jag smälte och han satte sig bredvid mig
och vi klappade katten och hans hand rörde vid min och hela jag rös och pirrade
och vi höll plötsligt varandra i handen
och han lutade sig fram och
han kysste mig
han kysste mig.
Jag dog lite smått.
Sedan är det tomt.
Jag minns att han schasade iväg mig, för snart skulle hans familj komma hem
och jag antar att han tyckte det var lite pinsamt.
Jag cyklade iväg och tänkte
"vad fan har jag gjort, vad fan har jag gjort".
Jag visste.
Jag visste att jag var fast.
Sedan kom en höst,
en höst fylld med tviväl och osäkerhet
men framförallt kärlek
och kyssar som fick mig att smälta.
3
Efter den där torsdagen i september för två år sedan
så tänkte jag inte särskilt mycket på honom.
Men en dag
i skolan
kom en tjej
som blev en av mina bättre vänner senare
men det är bara en parantes
fram till mig och bad om att
få min msn
för att ge till honom.
Han hade frågat om min msn
och jag förstod inte varför
men visst
tjejen fick den och skulle skicka vidare den
och hon sade att han var jättesnäll
som en teddybjörn.
Och han addade mig på msn
men pratade inte med mig
och jag tyckte det var konstigt
så jag sade "hej" till honom istället
och vi började prata
och prata
och prata.
Vi pratade på msn i två-tre veckor
om allting
och vi hade samma humor
och han gillade bra musik
och fick mig att skratta jämt och ständigt.
Han bad om mitt nummer
och vi började skicka sms
och han skrev att han tyckte jag var söt och vacker
och jag var inte van vid det.
Till slut bestämde vi att vi skulle träffas.
Och det gjorde vi.
Men jag vet inte om det var då det blev vi?
Jag vet inte när det blev vi.
Jag behöver inte veta det.
För jag vet att det är vi nu.
Vi har inget datum att fira så som andra par gör
men vad gör väl det
för jag älskar honom mer och mer för varje dag
och försöker göra varje dag speciell och
överraska lite då och då med något litet
istället för att köpa
presenter
som andra gör.
Vi är inte som andra.
Men det är en annan historia.
så tänkte jag inte särskilt mycket på honom.
Men en dag
i skolan
kom en tjej
som blev en av mina bättre vänner senare
men det är bara en parantes
fram till mig och bad om att
få min msn
för att ge till honom.
Han hade frågat om min msn
och jag förstod inte varför
men visst
tjejen fick den och skulle skicka vidare den
och hon sade att han var jättesnäll
som en teddybjörn.
Och han addade mig på msn
men pratade inte med mig
och jag tyckte det var konstigt
så jag sade "hej" till honom istället
och vi började prata
och prata
och prata.
Vi pratade på msn i två-tre veckor
om allting
och vi hade samma humor
och han gillade bra musik
och fick mig att skratta jämt och ständigt.
Han bad om mitt nummer
och vi började skicka sms
och han skrev att han tyckte jag var söt och vacker
och jag var inte van vid det.
Till slut bestämde vi att vi skulle träffas.
Och det gjorde vi.
Men jag vet inte om det var då det blev vi?
Jag vet inte när det blev vi.
Jag behöver inte veta det.
För jag vet att det är vi nu.
Vi har inget datum att fira så som andra par gör
men vad gör väl det
för jag älskar honom mer och mer för varje dag
och försöker göra varje dag speciell och
överraska lite då och då med något litet
istället för att köpa
presenter
som andra gör.
Vi är inte som andra.
Men det är en annan historia.
2
Vi träffades på en fest för två år, en månad och en vecka sedan.
Han hade pillat sönder en etikett från en Jack Daniels flaska
och vi skulle sätta tillbaka den igen.
Han var full och jag hade druckit ett glas vin fast jag
inte tycker om att dricka
och han var rolig och vi skrattade.
Vi skulle fortsätta ut och jag fick honom att lova att bjuda mig på en whisky
och han gjorde det
fast det var jättedyrt och jag fick jättedåligt samvete.
Det var inte särskilt gott och han fick dricka upp det mesta själv
och sen ville jag dansa
fast jag inte kan dansa
men han var full och yr och ville ta luft
jag tappade bort honom
men vi sågs när vi skulle hämta jackorna.
Han var söt och hjälpte mig med jackan och någon gång
under kvällen höll vi händerna
men jag kommer inte ihåg särskilt mycket från den kvällen
den gills nästan inte
för det var inte då det blev vi.
Han hade pillat sönder en etikett från en Jack Daniels flaska
och vi skulle sätta tillbaka den igen.
Han var full och jag hade druckit ett glas vin fast jag
inte tycker om att dricka
och han var rolig och vi skrattade.
Vi skulle fortsätta ut och jag fick honom att lova att bjuda mig på en whisky
och han gjorde det
fast det var jättedyrt och jag fick jättedåligt samvete.
Det var inte särskilt gott och han fick dricka upp det mesta själv
och sen ville jag dansa
fast jag inte kan dansa
men han var full och yr och ville ta luft
jag tappade bort honom
men vi sågs när vi skulle hämta jackorna.
Han var söt och hjälpte mig med jackan och någon gång
under kvällen höll vi händerna
men jag kommer inte ihåg särskilt mycket från den kvällen
den gills nästan inte
för det var inte då det blev vi.
