4

Det var en höstdag
och det var kallt.
Jag hade skinnjacka på mig
och vantar.
Vi hade bestämt att han skulle möta mig i skolan
när min sista lektion var över skulle jag vänta på honom
jag fick sällskap av några vänner en stund
vi pratade och jag var nervös
och de var tvugna att gå.
Till slut så var det dags
och jag oroade mig för att jag inte skulle känna igen honom
men det gjorde jag
och han var himla fin och blyg
och det var jag med.

Han skulle lämna ett papper på skolan
så vi gjorde det
och sedan gick vi ut.
Vi hämtade våra cyklar och
samtalet var lite stelt till en början
och ingen av oss ville bestämma vad vi skulle göra
eller var vi skulle gå
så vi hamnade på en trottoarkant bredvid parkeringsplatsen utanför skolan
där satt vi och han sa att vi skulle sitta där
tills jag bestämt vad vi skulle göra.
Jag minns inte hur vi kom därifrån
men han plockade i alla fall upp ett rött höstlöv
och lät det guida oss.
Han höll det i handen,
väntade på en vindpust
och släppte lövet.
Det landade några meter bort
och så fortsatte vi så.
Och jag skrattade.
Åt mig.
Åt honom.
Åt oss.
Och än idag är det ingen av oss som har någon som helst beslutsförmåga
men det gör inget, för vi är så bra tillsammans ändå.

Han fick ett sms från en kompis som var i närheten
så vi bestämde att kompisen skulle få bestämma
vad vi skulle göra.
Vi cyklade och mötte kompisen
och på något sätt blev det bestämt att vi skulle hem till honom
och se på film
och hälsa på katterna.
Så vi sa farväl till kompisen och cyklade vidare.

Hemma hos honom var allt otroligt städat och ingen var hemma
bara de tre katterna
och vi satte oss i soffan och tv:n slogs på.
Jag vet inte om det var då eller någon annan gång
som vi började se på Fåglarna,
det spelar ingen roll i alla fall.

Han gick iväg och
lämnade mig i soffan.
När han kom tillbaka höll han minsta katten som bara var kattunge och jättesöt
i famnen.
Han lade katten i mitt knä och jag smälte och han satte sig bredvid mig
och vi klappade katten och hans hand rörde vid min och hela jag rös och pirrade
och vi höll plötsligt varandra i handen
och han lutade sig fram och
han kysste mig
han kysste mig.
Jag dog lite smått.
Sedan är det tomt.

Jag minns att han schasade iväg mig, för snart skulle hans familj komma hem
och jag antar att han tyckte det var lite pinsamt.
Jag cyklade iväg och tänkte
"vad fan har jag gjort, vad fan har jag gjort".
Jag visste.
Jag visste att jag var fast.

Sedan kom en höst,
en höst fylld med tviväl och osäkerhet
men framförallt kärlek
och kyssar som fick mig att smälta.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0